Vädrets makter var inte så ogina ändå. Det slutar regna vid 14-tiden och vi beger oss ner till staden. El Rocio kallas även "Sandstaden", det är bara genomfartsgatan som är asfalterad, alla andra "gator" är bara sand. El Rocio är en pilgrimsort som samlar bortåt en miljon spanjorer från närmare 100 olika religiösa sammanslutningar, s.k Hermanadas. Den stora högtiden, romarion, infaller 50 dagar efter påsk. Varje "Hermanada" har sin egen byggnad där man samlas en dryg vecka innan för att delta i detta som är en kombination av fest och religion.

Det finns så mycket att berätta om denna "romario" så jag rekommenderar den som är intresserad att söka vidare information. Tyvärr finns inget på svenska Wikipedia men det går ju att översätta den spanska versionen. El Rocio är även känt för att man färdas på häst eller på hästdragna vagnar och vi har turen att få se några sådana ekipage, bl.a får vi se ett brudpar som transporteras från kyrkan till bröllopsfesten med häst och vagn.

Vi går vidare till kyrkan som är en fantastiskt vacker sådan, både på in och utsidan.

När vi står inne i kyrkan kommer en procession med ungdomar anförda av en flöjt och trumspelande yngling.

Processionen går fram till koret där man tillber Madonnan för att sedan gå ut ur kyrkan. Man kan se att deltagarna är tagna av detta, många torkar en tår på vägen ut. Vi vänder tillbaks till campingen och konstaterar att vi har fått se mycket mer än vi hade räknat med.

Évora är ett världsarv enligt Unesco. Staden har en gammal kärna innanför en ringmur. Uppe på toppen finns rester av ett romerskt tempel från 100 eller 200-talet e. Kr.

Katedralen Santa Maria inte långt därifrån påbörjades 1186,  invigdes 1204 och var helt färdig 1250.

I Évora finns också det berömda kapellet, "Capela dos Ossos" även kallad Benkyrkan. Den är uppbyggd av skallar och ben från 5000 munkar på 1600-talet, vi tyckte det var i makabraste laget så det fick vara.Vi drar oss söderut mot Algarvekusten, det börjar bli lite mycket Portugal nu. Vi stannar på en camping utanför Sagres och Cabo Sao Vicente får ett besök igen. Vi var där 2013 och då hittade Ingegerd  en stickad poncho för 25€, Kanske fanns det sådana nu också och visst var det så. Det blev en ny poncho och priset var detsamma. Det börjar som sagt bli lite mycket Portugal nu och vi börjar längta till Bolnuevo och eftersom vi besökte Algarvekusten 2013 så drar vi oss mot Spanien. Fuseta eller Fuzeta (vi vet inte den korrekta stavningen, bägge varianterna förekommer på vägskyltarna) skall ha en trevlig camping är det sagt så vi räknar med att stanna en natt där. Staden i sig såg trevlig och charmig ut men campingen... nej, den föll inte i vår smak. Trånga platser med träd mitt på platserna, personalen säger: Stå inte på de platserna för det spelas musik sent på kvällarna i barerna på andra sidan staketet, stå inte på de platserns för då störs ni av nattlivet på gatan utanför och platserna som återstod var som sagt små och lockade inte. Vi åker vidare mot spanska gränsen och hittar en ställplats strax innan Villa Real de Sto Antonio som heter Manta Rota. Platsen tar ca 100 husbilar och priset är 4,50€ inkl. tömning och vatten. WiFi skall också ingå men att få datorn att hitta det var inte det lättaste. Välordnat var det i alla fall och brödbilen kom 8.30 med färskt bröd. Det verkade som ganska många var långliggare dessutom. En jättestor och fin badstrand fanns det också på gångavstånd.

Efter Manta Rota passerar vi gränsen mot Spanien och första uppehållet där blir El Rocio. En fin ACSI- camping ligger strax utanför staden och vi stannar där. I dag är det tänkt att vi ska gå in till El Rocio men vädret är emot oss igen. Det regnar och vi beslutar att stanna en natt till och göra staden i morgon istället.