Från Strömsund bär det av vidare norrut. Tanken var att åka in i Norge via Sorsele och Laisvall men i Storuman ångrade vi oss och tog Blå vägen mot Mo i Rana istället. På vägen mellan Strömsund och Dorotea möter vi två annorlunda husvagnsekipage, en liten husvagn som drogs av en traktor. Jag misstänker att de som kom ikapp dem inte var alltför imponerade. När vi kommer närmare fjällen så börjar vi fundera på det här med värmebölja eller inte, det ligger rejält med snö kvar på fjällen här uppe. Vi stannar på en camping i Mo i Rana vid 16.30-tiden och planerar morgondagens etapp vidare upp mot Lofoten

På torsdagen har vi stått sju nätter på Resö och Kyrkvikens Familjecamping och vi åker vidare norrut. Som synes är det en väldigt trevlig camping . Vyn är från badbryggan över viken mot campingen, och eftersom det är många säsongscampare så blir det naturligtvis många båtar i viken också.

Malung blir dagens stopp, vi tänker följa E45:an norrut. Eftersom Ingegerd inte åkt hela den vägen tidigare så ska vi beta av en bit till. Efter en natt Malung förtsätter vi mot Strömsund, en dagsetapp på 47 mil, men detta är ju en transportsträcka så det får gå. I Ytterhogdal fikar vi hos en gammal arbetskamrat, det är alltid kul att prata gamla minnen.

Det är inte direkt något sommarväder här. Temperaturen kommer knappt över 17 grader och det är ganska mycket moln framför solen. Det är i alla fall mysigt att vara här. Igår blev vädret bättre och vi tar en cykelpromenad till hamnen för att handla lite och äta en pizza på Hamnholmen. Naturligtvis går vi upp en bit på Hanmholmen och tittar ut över båtarnas E6:a mellan Norge och Sverige, en fantastiskt vacker vy.  

Efter en natt i Åsa styr vi kosan norrut. En mellanlandning i Uddevalla/Hogstorp med kaffe hos goda vänner blir det innan vi stannar vid ett ,i våra ögon nytt, köpcenter i Tanum och fyller på förråden. Vi kommer till Resö där vi tänker stå ungefär en vecka. Det blir 32:a året i rad som vi står på Kyrkvikens Familjecamping och får en plats där vi stått några gånger tidigare. Vi äter en räksmörgås på kvällen, inget går upp mot färska räkor på Västkusten. På fredagen tar vi det lugnt och njuter av det bästa vädret vi har haft hittills under resan, det säger inte så mycket men solen skiner och inget regn. Temperaturen kunde dock vara lite högre.

Tisdagen bjöd tyvärr på lika dåligt väder som måndagen. Vi trotsar dock detta och åker till Tomelilla. Där finns världens minsta museum tillika världens största Hasse och Tage - museum.  

Museet är inrymt i en väldigt liten lokal och det får bara vara åtta besökare inne samtidigt och även då är det ganska trångt men ändå  intressant att se axplock från det mesta av deras produktion. Vi åker vidare till Ystad där vi promenerar runt en stund innan vi äter lunch på "Bäckahästen" . Allt trevligt har dessvärre ett slut och halva gänget lämnar oss för att åka vidare, de resterande av gänget återvänder till Gyllebo för en sista kväll innan vi också åker vidare och lämnar vårt kära värdpar för sig själva. Ett stort tack till alla som vi har fått umgåtts med de här dagarna. På onsdagen går vår resa till Ekeby utanför Helsingborg där gasolen kompletteras och därefter hämtar vi vår parabolantenn som varit på service i Helsingborg. Dagen avslutas i Åsa på en ställplats i anslutnng till Åsa camping. 

Midsommaren i år blev vädermässigt inte den bästa, det var första gången på många år som vi inte kunde inta midsommarlunchen under bar himmel. Vi firar den som vanligt på Sturkö med delar av släkten och anlände på tisdagseftermiddagen. Onsdagen förflyter utan större arrangemang och på torsdagen gör vi en utflykt till Saxemara båtvarv samt åter lunch i Ronneby Brunnspark. På midsommaraftonen åker vill Trummenäs och tittar på firandet där, det börjar bra men när dansen pågått en stund blir vi avkylda med en skvätt regn.

En utflykt till en dovhjortsgård med tillhörande gårdsbutik blev det på lördagen innan vi, läs och häpna, kunde äta middag utomhus och faktiskt kunde vi sitta ute hela kvällen. På söndagen åker vi vidare till Gärsnäs på Österlen för att träffa några vänner från Spanienresorna. Jättekul att ses igen. Vödret på Österlen skilde sig inte så mycket från det i Blekinge så rubriken gäller även här.

Det blir lite som en ställplats när vi kommer med husbilarna. På måndagen får vi en tur, guidad av värdfolket, i trakterna runt Simrishamn och Kivik innan vi återvänder och även idag kunde vi äta utomhus.

Då är det dags för en sommarresa i Sverige och förhoppningsvis även en tur till Lofoten. Vi började igår med att ta oss till Växjö där vi idag på förmiddagen fick nya framfjädrar på husbilen. Den var lite låg tidigare men efter fjäderbytet så står bilen nästan vågrätt i längdled. Efter Växjö åker vi mot Sturkö utanför Karlskrona där vi skall fira midsommar med delar av släkten. 

Det blev Stade som tänkt. Här kommer lite historia om Stade från Wikipedia :

"Stade erövrades under det trettioåriga kriget av den kejserliga fältherren Johann Tserclaes Tilly 1628, men sedan var staden under svensk kontroll fram till 1636 då Danmark erövrades staden. 1643 blev Stade åter svenskt vilket även slogs fast i Westfaliska freden 1648 då Sverige tilldelades hela provinsen Bremen-Verden. Den första svenska guvernören varHans Christoph von Königsmarck. Under den svenska tiden växte stadens militära roll och befästningsverken byggdes ut till att omfatta nio bastioner.^[1] 1659 ödelade den stora stadsbranden två tredjedelar av staden.

Under skånska kriget erövrade Danmark Stade 1675-1676 och staden besattes fram till krigsslutet. I freden i Saint-Germain 1679 blev Stade åter svenskt. Den svenska tiden i Stade slutade 1712 då danska trupper belägrade staden understora nordiska kriget och 29 september - 7 september 1712 startade ett bombardemang där 152 bostadshus förstördes. De svenska anspråken på staden gavs upp vid fredsslutet 1719. Då hade staden 1715 kommit under Hannovers styre.

Idag kan man fortfarande finna spår av den svenska tiden i staden. Stades museum som visar stadens historia heter Schwedenspeicher-Museum. Det gamla vapenhuset, Zeughaus, vid Pferdemarkt i stadens centrum bär Karl XII:s sigill och över rådhusets ingång återfinns ett vapen med tre kronor. "

Dessutom har Stade tillhört Hansan, de blev uteslutna på 1500-talet men sedan 2008 får man åter kalla sig "Hansestadt".

Vi promenerar runt i staden ett tag och åter vänder sedan till ställplatsen som är ett praktexempel på hur en ställplats skall vara. Stadsnära, fina platser och bra tömningsanläggningar.

Sista dagen utomlands åker vi till Osten, en liten ort 2 mil nor om Stade. 1909 byggdes en s.k Schwebefähre över en liten flod. En "Schwebefähre" är en stålkonstuktion som bygger på Gustaf Eiffels principer och påminner bitvis om Eiffeltornet. Ett fackverksvalv i stål sträcker sig över floden och i valvet löper en vagn över vattnet. Numera används den bara som personfärja (tidigare tog den bilar upp till 7,5 ton) och drivs ungefär som en svensk museijärnväg d.v.s nostalgiskt. Denna är en av åtta "schwebefähren" som finns kvar av de runt tjugo som funnits i världen.

Efter Osten så drar vi oss mot Kiel och Göteborgsbåten. Vägen går via Elbefärjan mellan Wischhafen och Glückstadt och vidare upp mot Kiel, på det viset  slipper vi Hamburg och trafikkaoset där. Rutten är dock inget alternativ för att slippa Hamburg om man inte ska till Stade eller någon annan plats längs vägen, mycket småvägar och en färjeöverfart tar bort en stor del av tidsvinsten man gör genom att slippa köerna. Efter en natt på "Stena Germanica" landar vi i Gbg och åker sista biten mot Kallhäll och hemmet där. Urlastning av bil och diverse andra göromål tar vid och den här vinterns övervintrarresa har därmed tagit slut. Likaså läggs bloggen på is fram till midsommar då vi skall ta oss en tur i Sverige o Norge om det går som planerat. Väl mött då !